Tack för allt jag tappat bort

Hur ofta borde du tappa bort saker?

Det är en fullt seriös fråga. Jag är dessutom helt säker på att svaret inte är ”aldrig”.

Efter sex veckor i USA och en sån där underbar 16 timmars hemresa, där man börjar fundera på vad grejen med Godzillafilmer på flyget är, kom jag till slut tillbaka till Sverige. När jag med cirka två timmar sömn i kroppen hade packat ur väskorna hemma, märkte jag att jag inte hittade min Kindle. Trots smärre hallucinationer orsakade av sömnbrist insåg jag direkt att den lyckligtvis låg i säkert förvar i fickan på stolen framför mig på flyget från Denver till Heathrow. Klart jag blev lite frustrerad. Det känns ju alltid dumt att glömma något på ett så självklart ställe.

Ganska snart fick jag dock en insikt. Jag var tacksam. Jag var tacksam för att ha gett mig själv möjligheten att glömma något. Inte bara för att jag hade varit på en av de mest fantastiska resorna i mitt liv, utan framför allt för att jag (för det mesta) hade levt i stunden i sex veckor, och att leva i stunden är inte riktigt kompatibelt med att trippelkolla så att jag inte glömt något på alla sjuttioelva campingplatser vi bott på. Ärligt talat önskar jag att jag hade tappat bort nåt mer, kanske några tandborstar, för det hade tytt på att jag inte hade oroat mig under de där veckorna.

Min poäng är såklart inte att man ska gå runt och tappa bort saker hela tiden. Min poäng är att man inte ska leva sitt liv med utgångspunkt i att aldrig tappa bort något. Inte bara för att man bäddar för besvikelse, utan för att den som aldrig tappar bort något omöjligt kan vara närvarande.

Jag är ett smått övertänkande, perfektionistiskt kontrollfreak – och då är smått en underdrift. Ifall jag skulle låta den sidan av mig styra, hade till och med ett mejl till hotellet om sen incheckning gått igenom två stavfelsdetektorer, tre AI-agenter och en grammatikcoach på Fiverr. Det är inte riktigt så jag vill leva. Därför måste jag ganska ofta medvetet släppa kontrollen. Det jag insåg när jag såg framför mig hur min Kindle låg kvar i fickan på det där flyget är att jag inte kan acceptera bara de positiva effekterna av att släppa taget, utan lika mycket måste acceptera de negativa. Att leva i stunden har en baksida, och att bli arg på det är som att bli arg på att diskborsten blir smutsig när man diskar.

Så tillbaka till min ursprungliga fråga: ”Hur ofta borde du tappa bort saker?”

Definitivt inte aldrig, kanske till och med tillräckligt ofta för att du ska märka att du lever i stunden. Därför säger jag tack för alla t-shirts, böcker, ringar och annat jag har tappat bort.